larrystylinsonff.blogg.se

Jag tittar på mitt tomma rum och mamma ler lite smått mot mig men jag ler inte tillbaka jag vill inte le tillbaka.
Hon ska ta mig i från mittt barndoms hem och tvinga mig flytta.
Varför var hon tvungen att få ett nytt jobb....
Visst jag är glad för henne men jag trivs här riktigt bra jag har mina vänner här och ingen av dom dömmer mig för vem jag är.
Man vet inte hur andra tittar på en i nya städer när man berättar att man är Gay.
Utan ett ord så packar jag och mamma in dom sista flytt lådorna i bilen och jag vinkar hej då till Gemma som bor i sin egen lägenhet.
Under resan mot London lutar jag mitt huvud mot fönstret och räknar röda bilar.
Jag har absolut inget bättre för mig.
Efter 41 stycken somnar jag med tanke på att jag gick upp klockan 5 i morse för att packa det sista.

-"Harry titta där!"Ropar Louis och jag tittar mot vart han pekar och ser exakt ingenting.
Jag känner ett tryck mot min rygg och en tygnd.
Jag inser att Louis har hoppat upp på mig rygg och ett skratt lyder genom luften när jag snurrar runt.
Vi båda två ramlar ner i sanden och jag rullar av Louis som hamna underst och tittar rakt in i hans blå ögon som är fulla av glädje.
-"Hej"Viskar han fram och jag ler glatt mot honom.
-"Hej"Viskar jag tillbaka och han lutar sig fram och kysser mig och jag rullar upp uppe på honom.

Jag vaknar av att min mamma ruskar om mig och vi står stilla vilket betyder att vi parkerat.
Min blick glider upp mot det stora höghuset som nu är mitt så kallade hem.
Oh Boy.
Mamma ler glatt och vi går in i huset med varsin flytt kartong.
Dom andra kartongerna kommer i morgon med flyttbilen då jag är i skolan.
Kul va att jag får gå i skolan dagen efter att jag kom hit?
Mamma skrev in mig för någon vecka sen så att jag inte skulle hamna för mycket efter och komma i kap mer.
Men jag fattar inte varför jag inte kunde vänta två dagar extra så mycket kan jag ju inte missa.
Vi kliver in i lägenhet och mamma ser stolt ut och visar mig till mitt rum och jag tittar på det ganska lilla rummet.
Det är inget mot mitt gamla rum det är typ hälften så stort.
Väggarna är vita och ganska tråkiga.
Det ligger en madrass på golvet som jag ska sova på efter som min säng inte kommer förens i morgon.
Klockan är typ halv åtta och mamma försvinner för att beställa Pizza.
Vi har ju ingen mat här och så.
Jag lägger mig ner på madrassen och sluter mina ögon och drömmer mig tillbaka till sommaren för två år sen.

Jag går längs stranden och väntar på Louis han lovade att han skulle skynda sig men det har snart gått 15 minuter.
-"Förlåt Haz jag var tvungen att smyga förbi min mamma och pappas sovrum"Säger han när han kommer fram till mig och jag ler lite åt tanken på Louis smygande små fnittrande förbi hans föräldras rum.
Klockan är halv 1 på natten och månen står högt upp på himlen.
Den kommer bara vara där i någon timme till sen kommer solen gå upp igen.
Vi vandrar hand i hand längs stranden och pratar.
Sommaren går snabbt och jag önskar att den var längre...
Eller för evigt igentligen.
Jag vill att den här sommaren ska stanna i tiden så jag kan vara här med Louis för alltid.
Allting är perfekt just här.

Mamma knackar på min dörr och ber mig komma för att pizzan är här.
Vi sitter och äter pizzan under tystnad och jag studerar köket som är ganska tomt det finns inte mycket.
Vi äter med plast bestik och direkt ut ur kartongen efter som det inte finns bestik i någon av dom kartongerna vi hade med oss i bilen.
Det är mest kläder.
Vi sitter sen och pratar efter som det inte finns något att göra.
-"Ska det bli kul att börja på en ny skola?"Frågar mamma och när hon inte får något svar så tittar hon ner på bordet.
-"Jag vet Harry att det är svårt men du kommer få många nya vänner"Säger mamma och jag nickar bara till svar.
-"Kanske du hittar dig en pojkvän också"Säger hon med ett litet leende som genast suddas ut när hon ser min blick.
-"Jag vill inte ha någon pojkvän så länge dom inte är Louis"Säger jag och mamma suckar.
Hon vet allt om Louis och mitt föhållande...
Okej nästan allting inte varje detalj.
-"När ska du komma över honom Harry det har gått två år du måste inse att det kanske inte var meningen"Säger mamma och jag vet att hon bara menar väl men jag tittar ändå sårat på henne hon vet hur mycket ämnet Louis påvärkar mig.
-"Jag kommer att försöka komma över honom när han säger att han inte älskar mig mer"Säger jag och reser mig upp och går upp till mitt rum.
Med en duns sätter jag mig ner på madrassen och tittar mig runt i rummet och inser att det inte finns något mer än förra gången jag titta.
Efter en stund inser jag att tiden inte kommer gå fortare om jag bara sitter där så jag reser mig upp och går fram till en av dom bruna kartongerna och börjar ta ut alla kläder.
Min blick dras till den vita tröjan jag inte sett på så länge.
Jag tar upp den och luktar på den.
Även fast Louis lukt inte finns kvar i den vet jag att den borde lukta Louis så jag inbillar mig det.

-"Jag åker snart"Säger han med tårar i ögonen och tittar på sin familj som packar in alla deras väskor i bilen.
Mina ögon är överfylda med tårar som jag försöker att inte låta rinna men det funkar inte när han säger dom tre orden som jag så länge fruktat.
Tårarna börjar rinna och Louis drar in mig i hans famn.
Han har på sig ett par grå mjukis byxor och en vit tröja.
Själv har jag på mig en lila munkjacka och svarta mjukis byxor och en mössa.
Han drar sig från mig och drar av sig sin tröja och jag glor på honom och ett litet skratt kommer från hans läppar.
-"Ge mig din tröja"Säger han och jag drar av mig min munkjacka och skäms lite när jag inser att jag inte har någon tröja under.
Louis drar över sin tröja över mitt huvud och sätter på sig den lila munkjackan över huvudet.
Den passar honom... Nästan.
Den är lite förstor.
-"Vänta du kan inte ha den utan den här"Säger jag och drar av mig min mössa och sätter den på hans huvud och han skrattar lite åt mina lockar som ligger ostyrigt över mitt huvud.
Jag vet att tårarna rinner från mina ögon fortfarande och Louis ögon har tårar i sig men ingen av oss bryr sig i det.
-"Lova att vi kommer ses igen"Säger Louis och jag nickar till honom och han ställer sig på tå och kysser mig och sen står vi där och kramas ända tills hans pappa ropar att det är dags att åka.
Med ett sista jag älskar dig och en sista kyss skyndar han sig bort till bilen.
Jag följer bilen med blicken och när den är utom synhåll står jag kvar och bara tittar på den tomma vägen.
Min mobil piper till och det är då verkligheten kommer tillbaka och panikenn börjar växa....
Vi var alldeles för upptagna med oss själva att vi glömde byta nummer...
Det enda numret Louis har är mitt gamla men den telefonen tappa jag ju i vattnet när vi var ute och åkte med båt...

Jag inser att jag gråter när jag känner den salta smaken av tårar i min mun.
Mina andetag är ogämna och jag skackar på huvudet.
Det var det största misstaget jag gjort i hela mitt liv att inte ge honom mitt nummer så fort jag fick min nya mobil.
Om jag kunde gå bakåt i tiden och ändra någonting skulle det vara det.

-------------------------------------------------------------------------

Kapitel 1

Kommentera :)