Left Alone... Again! #3

Vi kliver in i matsalen och jag tittar runt i den enormt stökiga miljön jag just kommit in i.
När vi slagit oss ner vid ett bord så kommer en tjej med långt blont hår fram till mig med ett leende.
-"Du är Harry va nya killen?"Frågar hon och jag nickar.
Hon ler ett vänligt leende mot mig men jag kan se rakt igenom det att det inte är menat lika glatt och vänligt som det ser ut.
-"Jag är Mona så om du någonsin behöver hjälp med något behöver du bara komma till mig"Säger hon och jag märker hur hon tittar från mitt ansikte och ner till mina byxor och blinkar sen innan hon går där ifrån.
-"Det där är den största slampan du någonsin kommer att träffa"Säger Danielle och tittar på mig och jag nickar.
-"Jag fattar inte vad killarna ser i henne hon är inte ens snygg"Fortsätter hon och tittar på mig.
-"Så Harry hade du någon flickvän tidigare?"Frågar Liam och jag ruskar på huvudet.
-"Nej jag har inte haft en Pojkvän sen två sommrar tillbaka"Säger jag och Danielle gör något ljud och när jag tittar upp på henne ler hon stort och ser ut att sprika av glädje.
-"Oh My God äntligen har jag någon att snacka killar med"Säger hon och flyttar från Liam till bredvid mig.
Ett leende sprider sig på Liams läppar och jag frågar om det finns några som är i mot sånna som är gay här och han bara ruskar på huvudet.
-"Nej inte som dom vissar i alla fall för dom är rädda att Louis ska slå ner dom"Säger han och jag rycker till av namnet Louis det kan väl inte vara?
Nej Louis skulle aldrig slå ner någon han skulle inte kunna skada en enda fluga.
-"Louis?"Frågar jag och han pekar bort mot en tatuerad kille som sitter vid ett bord längre bort med några tjejer vid sig men han verkar vara helt o intresserad.
-"Wow"Säger jag när jag ser mössan jag så väl känner igen.
Han har förändrats mycket.
-"Jag vet hur snygg som helst"Säger Danielle till mig och jag skrattar lite.
-"Han har ändrats mycket"Säger jag tyst och Danielle tittar på mig med stora ögon och jag tittar på hennee.
-"Du känner honom?!"Utbrister hon och jag nickar och berättar om våran sommar tillsammans.
Hon berättar att hon inte vet hur han var innan efter som han kom hit för ett år sen och såg ut så där.
Hon tvingar mig också att gå och ta tillbaka min mössa som han alltid har på sig bara för att hon undrar hur han ser ut utan.
Så nu är jag på väg tvärs över matsalen för att ta tillbaka min mössa.
När jag kommer fram tittar några av tjejerna upp men ignorerar mig totalt.
Jag rycker av Louis mössan och han rycker till innan han vänder sig argt om men argheten i hans ögon försvinner så fort han ser mig.

 

Louis:

 

Jag känner hur min mössa rycks av från mitt huvud och jag vänder mig snabbt argt om.
Men när min blick möter den gröna blicken jag aldrig trodde jag skulle få se igen stannar min värld totalt.
-"Jag tror du har något som tillhör mig"Säger han och jag märker att hans röst har blivit mörkare och att han har blivit längre än mig sen senast.
Han är också mycket hetare.
På hans läppar ligger ett retsamt leende och jag hör hur alla i matsalen börjar viska om oss efter som ingen har vart på mig och dom tror nog att Harry bara är någon ny som blivit skickad för att göra bort sig totalt för att han inte vet reglerna.
Men nu när han står här framför mig med sina underbara lockar vet jag inte vad jag ska göra.
-"HARRY är du dum eller?!"Hör jag en röst skrika på Harry och snart står Mona.
Hon tittar ursäktande på mig och ska just dra bort Harry när jag räker ut handen mot honom och han tar tag i den och jag flyttar in mig på bänken jag sitter så han kan sätta sig bredvid mig.
Mona och alla andra i matsalen tittar konstigt på oss och många viskar mycket mer än innan men just nu bryr jag mig inte.
-"Så berätta nu vad har hänt sen sist?"Frågar jag och han ler ett av sina underbara leenden som vissar hans smile gropar.
Och med tanke på att jag inte vet vart vi står så avstår jag att peta i hans smilegrop.
Vi sitter och pratar ett tag och jag kan inte fatta att han sitter här bredvid mig.
Han berättar om hur Gemma flyttat ut och massa annat som igentligen inte är så viktigt att veta men det är något med honom och sättet han berättar det på som får det att bli den mest viktiga saken i världen.
När klockan ringer så försvinner personer från matsalen snabbt men vi sitter kvar.
-"Harry vi måste gå"Hör jag en irländsk stämma säga.
Jag vänder mig om och ser en blod kort kille stå där med skolans fotbolls kapten Liam ochhas flickvän Danielle.
-"Säg att jag kände mig sjuk"Säger Han och den blonda som jag fortfarande inte vet namnet på nickar och försvinner bort.
Zayn står lite längre bort med armen om Perrie och han ler lite mot mig.
Han vet allt om Harry jag berättade för honom när jag kom hem efter semesten då jag fortfarande var gamla jag.
Min blick går till Harry igen och jag ler lite när jag ser att han dragit mössan över sina lockar.
Han är så perfekt.

-------------------------------------

Here you go :)

 

Jah vet att det är kort men liksom jag ska åka bort(London för att vara exakt) så jag ville ge er ett kapitel innan jag stiker i morgon så here it is :)

 

KOMMENTERA


Kommentarer
Postat av: Angelica

Skit bra du MÅSTE skriva mer! XD men kan du inte försöka skriva kapitel lite oftare?:)

Svar: Jag uppdaterar så ofta jag faktiskt hinner jag har ju fanfictions på Wattpad och momentsff.blogg.se också så jag försöker uppdatera på alla och i blad så har jag annat som kommer i vägen som till exempel att träffa kompisar...
Erika Anestedt

2013-08-13 @ 15:12:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0