Prolog
Stranden ligger framför mig och jag tittar ut över vattnet.
Två år har gått nu.
Ändå känner jag samma smärta som tidigare.
Jag vet inte varför men jag vill inte att smärtan försvinner.
Det betyder att jag glömmer och jag vill inte glömma.
Det var två år sen jag träffade Louis Tomlinson den glada och spraliga pojken.
Han må vara äldre än mig men det är inte något som man kan tro.
Hans barnsliga betende fick mig alltid att le och hur han alltid hade på sig antingen randigt eller hängslen.
Men det var väldigt sällan han hade båda två på sig samtidigt det skulle vara vid väldigt speciella tillfällen.
Som vår första dejt.
Jag vill inte lämna det här stället igen.
Varje sommar är det lika svårt att åka här i från för det är det enda stället han vet vart det är och där han kan hitta mig.
Men endå har han inte kommit tillbaka hitt sen den där sommaren.
Vi spenderade hela sommaren tillsammans och jag var den lyckligaste personen i världen men nu är jag bara lycklig när jag är hemma vid mina vänner för där finns det inga minnen av honom.
Det är plåg samt att vara här varje sommar och se alla platser vi vart tillsammans.
Jag tror jag gått runt våran vanliga promenad runda hundra gånger.
Ensam om jag får till lägga.
-"HARRY DAGS ATT ÅKA!!!"Ropar Gemma uppifrån huset och jag vänder mig upp och tittar på henne och hon ger mig en ledsen blick.
Med en liten nick börjar jag gå upp mot huset och låter tårarna rinna ner för mina kinder.
Då har en sommar till gått utan honom.
----------------------------------------------------------------
Vad tycker ni?
Kommentera :)
Vill gärna läsa :)
