Left alone... Agian! 10
Kära Harry ...
Jag vet inte vart jag ska börja. Kanske det var sättet som ditt hår föll perfekt över ditt ansikte. Eller kanske det var sättet dina ögon alltid lyste klarare än tusen solar när jag sa att jag tycket ditt hår var perfekt.
Jag minns första gången jag träffade dig du var så snäll och jag tycket om dig från första början. Jag gillade sättet du talade riktigt sakta och din röst låt mig inte börja prata om din röst jag skulle kunna lyssna till den hela dagen få det är det mest underbara ljudet någonsin. Inget kan få mig så lugn som din röst. Det är därför det gör så ont att veta att jag aldrig mer kommer få hålla dig i mina armar och höra dig prata och jag kommer aldrig få titta dig rakt in i ögonen igen och berätta för dig hur mycket jag älskar dig.... För ärligt jag älskar dig mer än något annat. Allt du gör är så underbart perfekt Inget du gör kan bli fel. Folk såg dig aldrig på samma sätt som jag såg dig. Ingen kommer se dig på samma sätt som jag såg dig. För ingen kommer någonsin inse hur underbar du verkligen var. Hur underbar din röst lät när du sjöng mig till sömns först gången jag minns hur du byte alla she till he i isn't she lovely jag minns varje sak du berätta för mig. Till och med dom mest oviktiga sakerna som varför du har fin lugg åt höger och inte vänster. Jag minns också hur jag försökte ändra på det och det sluta med att vi skrattade så mycket att vi var tvungna att sätta oss ner.
Jag älska dig Harry och jag vet inte vad jag ska ta mig till när du inte finns bredvid mig.
-Louis
Louis stänger igen boken han har fått av Lottie och ärligt känns det lite bättre inte mycket men han känner ändå att en pytte liten tyged har lyfts från hans axlar.
____________________________________
Detta är skrivet på mobilen förlåt om det är något fel :)
Kommentera <3
Kommentarer
Trackback
