larrystylinsonff.blogg.se

Vi kliver in i matsalen och jag tittar runt i den enormt stökiga miljön jag just kommit in i.
När vi slagit oss ner vid ett bord så kommer en tjej med långt blont hår fram till mig med ett leende.
-"Du är Harry va nya killen?"Frågar hon och jag nickar.
Hon ler ett vänligt leende mot mig men jag kan se rakt igenom det att det inte är menat lika glatt och vänligt som det ser ut.
-"Jag är Mona så om du någonsin behöver hjälp med något behöver du bara komma till mig"Säger hon och jag märker hur hon tittar från mitt ansikte och ner till mina byxor och blinkar sen innan hon går där ifrån.
-"Det där är den största slampan du någonsin kommer att träffa"Säger Danielle och tittar på mig och jag nickar.
-"Jag fattar inte vad killarna ser i henne hon är inte ens snygg"Fortsätter hon och tittar på mig.
-"Så Harry hade du någon flickvän tidigare?"Frågar Liam och jag ruskar på huvudet.
-"Nej jag har inte haft en Pojkvän sen två sommrar tillbaka"Säger jag och Danielle gör något ljud och när jag tittar upp på henne ler hon stort och ser ut att sprika av glädje.
-"Oh My God äntligen har jag någon att snacka killar med"Säger hon och flyttar från Liam till bredvid mig.
Ett leende sprider sig på Liams läppar och jag frågar om det finns några som är i mot sånna som är gay här och han bara ruskar på huvudet.
-"Nej inte som dom vissar i alla fall för dom är rädda att Louis ska slå ner dom"Säger han och jag rycker till av namnet Louis det kan väl inte vara?
Nej Louis skulle aldrig slå ner någon han skulle inte kunna skada en enda fluga.
-"Louis?"Frågar jag och han pekar bort mot en tatuerad kille som sitter vid ett bord längre bort med några tjejer vid sig men han verkar vara helt o intresserad.
-"Wow"Säger jag när jag ser mössan jag så väl känner igen.
Han har förändrats mycket.
-"Jag vet hur snygg som helst"Säger Danielle till mig och jag skrattar lite.
-"Han har ändrats mycket"Säger jag tyst och Danielle tittar på mig med stora ögon och jag tittar på hennee.
-"Du känner honom?!"Utbrister hon och jag nickar och berättar om våran sommar tillsammans.
Hon berättar att hon inte vet hur han var innan efter som han kom hit för ett år sen och såg ut så där.
Hon tvingar mig också att gå och ta tillbaka min mössa som han alltid har på sig bara för att hon undrar hur han ser ut utan.
Så nu är jag på väg tvärs över matsalen för att ta tillbaka min mössa.
När jag kommer fram tittar några av tjejerna upp men ignorerar mig totalt.
Jag rycker av Louis mössan och han rycker till innan han vänder sig argt om men argheten i hans ögon försvinner så fort han ser mig.

Louis:

Jag känner hur min mössa rycks av från mitt huvud och jag vänder mig snabbt argt om.
Men när min blick möter den gröna blicken jag aldrig trodde jag skulle få se igen stannar min värld totalt.
-"Jag tror du har något som tillhör mig"Säger han och jag märker att hans röst har blivit mörkare och att han har blivit längre än mig sen senast.
Han är också mycket hetare.
På hans läppar ligger ett retsamt leende och jag hör hur alla i matsalen börjar viska om oss efter som ingen har vart på mig och dom tror nog att Harry bara är någon ny som blivit skickad för att göra bort sig totalt för att han inte vet reglerna.
Men nu när han står här framför mig med sina underbara lockar vet jag inte vad jag ska göra.
-"HARRY är du dum eller?!"Hör jag en röst skrika på Harry och snart står Mona.
Hon tittar ursäktande på mig och ska just dra bort Harry när jag räker ut handen mot honom och han tar tag i den och jag flyttar in mig på bänken jag sitter så han kan sätta sig bredvid mig.
Mona och alla andra i matsalen tittar konstigt på oss och många viskar mycket mer än innan men just nu bryr jag mig inte.
-"Så berätta nu vad har hänt sen sist?"Frågar jag och han ler ett av sina underbara leenden som vissar hans smile gropar.
Och med tanke på att jag inte vet vart vi står så avstår jag att peta i hans smilegrop.
Vi sitter och pratar ett tag och jag kan inte fatta att han sitter här bredvid mig.
Han berättar om hur Gemma flyttat ut och massa annat som igentligen inte är så viktigt att veta men det är något med honom och sättet han berättar det på som får det att bli den mest viktiga saken i världen.
När klockan ringer så försvinner personer från matsalen snabbt men vi sitter kvar.
-"Harry vi måste gå"Hör jag en irländsk stämma säga.
Jag vänder mig om och ser en blod kort kille stå där med skolans fotbolls kapten Liam ochhas flickvän Danielle.
-"Säg att jag kände mig sjuk"Säger Han och den blonda som jag fortfarande inte vet namnet på nickar och försvinner bort.
Zayn står lite längre bort med armen om Perrie och han ler lite mot mig.
Han vet allt om Harry jag berättade för honom när jag kom hem efter semesten då jag fortfarande var gamla jag.
Min blick går till Harry igen och jag ler lite när jag ser att han dragit mössan över sina lockar.
Han är så perfekt.

-------------------------------------

Here you go :)

Jah vet att det är kort men liksom jag ska åka bort(London för att vara exakt) så jag ville ge er ett kapitel innan jag stiker i morgon så here it is :)

KOMMENTERA

Jag vaknar morgonen där på av att mamma kommer in och ruskar på mig och säger åt mig att det är dags för skola.
Oh shit det här kommer gå åt helvete känner jag redan nu...
Hur?
Jo jag känner mig som en zombie vilket inte är bra då jag inte kommer komma i håg någonting och säkert gå fel hundratjugo gånger innan jag hittar rätt och då kommer säkert lektionen redan vara över.
Jag reser mig sakta upp och hör hur min rygg knakar.
Gud jag slår vad om att sova på golvet skulle vara mjukare än madrassen det var ju som att sova på en sten.
Med sega steg går jag ut i köket där mamma sitter och har en macka och en kaffe från något cafe.
Hon ger det till mig och jag äter mackan samtidigt som jag försöker att inte somna om.
När mackan är uppäten så tar jag kaffen med mig upp till mitt rum.
I vanliga fall är jag mer en te person men jag behöver verkligen en kaffe just nu och jag tror att mamma visste det när hon köpte den.
Jag går fram till högen med kläder som jag la fram i går och drar på mig dom svarta tajta jeansen och den grå tröjan.
Jag fixar mitt hår lite snabbt men mina lockar är lika ostyriga som vanligt så efter typ 10 minuter ger jag upp och går ut i hallen där mina svarta converse står.
I vanliga fall skulle jag tagit mina bruna skor men självklart använde mamma flytten som ursäkt att slänga ut dom så nu är mina favorit skort borta.
Klockan är halv 8 när jag och mamma sätter oss i bilen för att åka till skolan.
Mamma lovade att hon skulle hämta mig sen och jag bara nickar.
Vi sitter under tystnad och jag tittar upp mot dom gråa målnen på himlen.
Dom kommer säkert vara där i flera dagar.
-"Ha det så bra nu älskling"Säger mamma när hon stannar utanför skolan jag bara nickar och stänger dörren efter mig.
Det är alldeles för tidigt på morgonen för att prata om man frågar mig.
Mina steg styrs mot den stora tegel byggnanden som är framför mig och jag är inte ens förvånad när jag kommer in och ser att det redan är några här.
Det är likt min gamla skola det är samma färg på väggarna,skåpen och allt annat.
Kanske ser alla skolor ut så här...
Tråkigt.
Särskilt den gula färgen på väggarna den är säkert något som ska klassas som ljusgul men den får mig att vilja spy.
Min blick letar sig runt i korridoren tills jag hittar skylten med rektor på och jag går ditt och knackar på.
Dörren öppnas av en kort liten tant som ser ut att vara i sextio års åldern.
Hon ler ett vänligt leende och välkomnar mig in och ber mig sätta mig och vänta då det är någon redan inne hos rektorn.
Dörren till rektorn öppnas och ut kommer en ganska välbyggd kille och han ler när han ser mig.
-"Hej jag är Liam du måste vara Harry jag ska vissa dig runt här"Säger han och jag får verkligen fokusera för att hänga med på vad han säger då han pratar snabbt....
Och jag är fortfarande trött.
Jag har aldrig vart en morgon pigg person...
Förutom då Louis ville ses tidigt då var ju uppe flera timmar innan.
Liam drara med mig runt och tittar på mitt schema flera gånger och inser att jag har dom flesta lektionerna tillsammans med han eller hans kompisar.
När klockan ringer har både jag och Liam matte så han vissar mig bara vägen och jag följer med honom som en hundvalp.
Men vad skulle jag göra då jag vet ju inte vart jag ska jag har redan glömt...
Det här stället är enormt om vi säger så.
När vi kommer in i klassrummet skyndar sig Liam och sätter sig vid en av bänkarna med 3 platser och berättar för mig att hans kompis Niall kommer att komma men kommer säkert komma precis när lektionen börjat.
Liam hade rätt en minut efter att lektionen börjat släntrar en blond kort person in genom dörren och läraren bara tittar på honom och ruskar på huvudet.
Killen som måste vara Niall kommer och sätter sig bredvid Liam och vinkar lite till mig innan han vänder sin fokus mot tavlan.
Dom pratar om grundämnen något jag redan lärt mig i min gamla skola så jag låter mina tankar vandra iväg på annat.

-"Kliv inte där Harry då kommer du ramla i vattnet för det är halt"Säger Louis varnande när vi går på kliporna men självklart hinner jag inte reagera i tid så plums så är jag i vattnet.
Jag hör Louis skratta när jag kommer upp till ytan och jag ler ett litet leende åt den skrattande pojken som har ett underbart leende på läpparna.
-"Kan du hjälpa mig upp?"Frågar jag och räker ut min hand och han nickar och jag drar i han när han tar tag i min hand.
-"Oh jag kan inte fatta att jag gick på den det är ju typ den vanligaste i världen"Säger Louis och jag skrattar åt han.
Hans tidiga stylade hår ligger nu platt över hans huvud.
Han försökte på sig något nytt i dag genom att använda hårsprej så att hans hår låg precis som han ville och inte blev helt konstigt.
Men det slutade ju inte precis som han hade tänkt sig...
Nu ligger det ju helt ostylat på hans huvud.
Han simmar fram till mig och jag trampar vatten för att stå kvar på samma ställe och inte sjunka.
Han lutar sig fram och kysser mig.
Jag kysser tillbaka.
Mina ögon tittar in i hans efter kyssen och dom tindrar av ly...

Jag rycks ut ur mina tankar av att klockan ringer och visar att lektionen är slut.
-"Hej jag är Niall kul att träffas förlåt att jag inte presentera mig tidigare men du vet lektion"Säger han och håller fram handen jag skrattar lite åt hur han lägger det hela.
-"Harry"Svarar jag bara.
Vi börjar gå och Liam presenterar mig för dom i hans fotbolls lag och sen sin flickvän Danielle.
Dagen går fram ganska segt och när jag sitter bredvid Niall på sista lektionen innan Lunch så känns det som om vi kommer vara fast i klassrummet för evigt.
Läraren har världens jobbiga röst och pratar bara i en och samma ton hela tiden samtidigt som han säger äh mellan typ varenda ord.
Man kan verkligen inte koncentrera sig på vad han säger...
Och han verkar för den delen inte bry sig i vad eleverna gör för Niall ligger och sover mot bänken och några tjejer längre bak sitter och smsar och snackar med varandra.
Det är som en av dom här typiska gamla High School filmerna.
När klockan ÄNTLIGEN ringer ut så vaknar Niall och drar med mig ut ur klassrummet och bort till matsalen där Liam står utanför med sin arm runt Danielle.
Danielle står och pratar med en tjej med... ROSA HÅR?!
Det är något man inte ser varje dag.
Tjejen försvinner snart bort till en kille som kommer från andra hållet av korridoren.
-"Harry välkommen till skolans matsal så länge du inte äter något som ser oätligt ut här inne överlever du"Säger Liam och tittar sen på Niall.
-"Om du inte är Niall"lägger han till sen och Niall tittar upp på honom när han hör hans namn.

----------------------------------------------------------------------

Kommentera :)

Jag tittar på mitt tomma rum och mamma ler lite smått mot mig men jag ler inte tillbaka jag vill inte le tillbaka.
Hon ska ta mig i från mittt barndoms hem och tvinga mig flytta.
Varför var hon tvungen att få ett nytt jobb....
Visst jag är glad för henne men jag trivs här riktigt bra jag har mina vänner här och ingen av dom dömmer mig för vem jag är.
Man vet inte hur andra tittar på en i nya städer när man berättar att man är Gay.
Utan ett ord så packar jag och mamma in dom sista flytt lådorna i bilen och jag vinkar hej då till Gemma som bor i sin egen lägenhet.
Under resan mot London lutar jag mitt huvud mot fönstret och räknar röda bilar.
Jag har absolut inget bättre för mig.
Efter 41 stycken somnar jag med tanke på att jag gick upp klockan 5 i morse för att packa det sista.

-"Harry titta där!"Ropar Louis och jag tittar mot vart han pekar och ser exakt ingenting.
Jag känner ett tryck mot min rygg och en tygnd.
Jag inser att Louis har hoppat upp på mig rygg och ett skratt lyder genom luften när jag snurrar runt.
Vi båda två ramlar ner i sanden och jag rullar av Louis som hamna underst och tittar rakt in i hans blå ögon som är fulla av glädje.
-"Hej"Viskar han fram och jag ler glatt mot honom.
-"Hej"Viskar jag tillbaka och han lutar sig fram och kysser mig och jag rullar upp uppe på honom.

Jag vaknar av att min mamma ruskar om mig och vi står stilla vilket betyder att vi parkerat.
Min blick glider upp mot det stora höghuset som nu är mitt så kallade hem.
Oh Boy.
Mamma ler glatt och vi går in i huset med varsin flytt kartong.
Dom andra kartongerna kommer i morgon med flyttbilen då jag är i skolan.
Kul va att jag får gå i skolan dagen efter att jag kom hit?
Mamma skrev in mig för någon vecka sen så att jag inte skulle hamna för mycket efter och komma i kap mer.
Men jag fattar inte varför jag inte kunde vänta två dagar extra så mycket kan jag ju inte missa.
Vi kliver in i lägenhet och mamma ser stolt ut och visar mig till mitt rum och jag tittar på det ganska lilla rummet.
Det är inget mot mitt gamla rum det är typ hälften så stort.
Väggarna är vita och ganska tråkiga.
Det ligger en madrass på golvet som jag ska sova på efter som min säng inte kommer förens i morgon.
Klockan är typ halv åtta och mamma försvinner för att beställa Pizza.
Vi har ju ingen mat här och så.
Jag lägger mig ner på madrassen och sluter mina ögon och drömmer mig tillbaka till sommaren för två år sen.

Jag går längs stranden och väntar på Louis han lovade att han skulle skynda sig men det har snart gått 15 minuter.
-"Förlåt Haz jag var tvungen att smyga förbi min mamma och pappas sovrum"Säger han när han kommer fram till mig och jag ler lite åt tanken på Louis smygande små fnittrande förbi hans föräldras rum.
Klockan är halv 1 på natten och månen står högt upp på himlen.
Den kommer bara vara där i någon timme till sen kommer solen gå upp igen.
Vi vandrar hand i hand längs stranden och pratar.
Sommaren går snabbt och jag önskar att den var längre...
Eller för evigt igentligen.
Jag vill att den här sommaren ska stanna i tiden så jag kan vara här med Louis för alltid.
Allting är perfekt just här.

Mamma knackar på min dörr och ber mig komma för att pizzan är här.
Vi sitter och äter pizzan under tystnad och jag studerar köket som är ganska tomt det finns inte mycket.
Vi äter med plast bestik och direkt ut ur kartongen efter som det inte finns bestik i någon av dom kartongerna vi hade med oss i bilen.
Det är mest kläder.
Vi sitter sen och pratar efter som det inte finns något att göra.
-"Ska det bli kul att börja på en ny skola?"Frågar mamma och när hon inte får något svar så tittar hon ner på bordet.
-"Jag vet Harry att det är svårt men du kommer få många nya vänner"Säger mamma och jag nickar bara till svar.
-"Kanske du hittar dig en pojkvän också"Säger hon med ett litet leende som genast suddas ut när hon ser min blick.
-"Jag vill inte ha någon pojkvän så länge dom inte är Louis"Säger jag och mamma suckar.
Hon vet allt om Louis och mitt föhållande...
Okej nästan allting inte varje detalj.
-"När ska du komma över honom Harry det har gått två år du måste inse att det kanske inte var meningen"Säger mamma och jag vet att hon bara menar väl men jag tittar ändå sårat på henne hon vet hur mycket ämnet Louis påvärkar mig.
-"Jag kommer att försöka komma över honom när han säger att han inte älskar mig mer"Säger jag och reser mig upp och går upp till mitt rum.
Med en duns sätter jag mig ner på madrassen och tittar mig runt i rummet och inser att det inte finns något mer än förra gången jag titta.
Efter en stund inser jag att tiden inte kommer gå fortare om jag bara sitter där så jag reser mig upp och går fram till en av dom bruna kartongerna och börjar ta ut alla kläder.
Min blick dras till den vita tröjan jag inte sett på så länge.
Jag tar upp den och luktar på den.
Även fast Louis lukt inte finns kvar i den vet jag att den borde lukta Louis så jag inbillar mig det.

-"Jag åker snart"Säger han med tårar i ögonen och tittar på sin familj som packar in alla deras väskor i bilen.
Mina ögon är överfylda med tårar som jag försöker att inte låta rinna men det funkar inte när han säger dom tre orden som jag så länge fruktat.
Tårarna börjar rinna och Louis drar in mig i hans famn.
Han har på sig ett par grå mjukis byxor och en vit tröja.
Själv har jag på mig en lila munkjacka och svarta mjukis byxor och en mössa.
Han drar sig från mig och drar av sig sin tröja och jag glor på honom och ett litet skratt kommer från hans läppar.
-"Ge mig din tröja"Säger han och jag drar av mig min munkjacka och skäms lite när jag inser att jag inte har någon tröja under.
Louis drar över sin tröja över mitt huvud och sätter på sig den lila munkjackan över huvudet.
Den passar honom... Nästan.
Den är lite förstor.
-"Vänta du kan inte ha den utan den här"Säger jag och drar av mig min mössa och sätter den på hans huvud och han skrattar lite åt mina lockar som ligger ostyrigt över mitt huvud.
Jag vet att tårarna rinner från mina ögon fortfarande och Louis ögon har tårar i sig men ingen av oss bryr sig i det.
-"Lova att vi kommer ses igen"Säger Louis och jag nickar till honom och han ställer sig på tå och kysser mig och sen står vi där och kramas ända tills hans pappa ropar att det är dags att åka.
Med ett sista jag älskar dig och en sista kyss skyndar han sig bort till bilen.
Jag följer bilen med blicken och när den är utom synhåll står jag kvar och bara tittar på den tomma vägen.
Min mobil piper till och det är då verkligheten kommer tillbaka och panikenn börjar växa....
Vi var alldeles för upptagna med oss själva att vi glömde byta nummer...
Det enda numret Louis har är mitt gamla men den telefonen tappa jag ju i vattnet när vi var ute och åkte med båt...

Jag inser att jag gråter när jag känner den salta smaken av tårar i min mun.
Mina andetag är ogämna och jag skackar på huvudet.
Det var det största misstaget jag gjort i hela mitt liv att inte ge honom mitt nummer så fort jag fick min nya mobil.
Om jag kunde gå bakåt i tiden och ändra någonting skulle det vara det.

-------------------------------------------------------------------------

Kapitel 1

Kommentera :)